BÖCKER

Funkisfamiljen – barnböcker om livets stora frågor

 

Att växa upp i en familj där en syster eller bror har en funktionsnedsättning kan vara annorlunda på många sätt. Det kan finnas både fördelar och nackdelar. Som syskon tvingas man ofta fundera över livets stora frågor redan som liten. Funkisfamiljen är en illustrerad barnboksserie för barn 6-9 år om barns tankar om livets stora frågor som till exempel bemötande, ovisshet och utsatthet, samt hur det kan vara att växa upp med ett syskon som har en svår funktionsnedsättning.


Operation vän i nöd (september 2020)

Operation dödsviktigt (januari 2020)

Operation rädda sommarlovet (mars 2019)

Operation slutstirrat (augusti 2018)









Fjärde delen: Operation vän i nöd

OPERATION VÄN I NÖD är fjärde delen i barnboksserien om Funkisfamiljen och är skriven för barn 6-9 år, men kan läsas även i andra åldrar med eller utan en vuxen. Böckerna om Funkisfamiljen består av Vide samt syskonen Tintin och Mio. Mio har en sällsynt diagnos och kan inte kan gå eller prata. OPERATION VÄN I NÖD handlar om vad Vide ska göra när en kompis till Mio har en blåtira och verkar ledsen. Tänk om det är någon som varit dum och gjort något förbjudet? Tillsammans med Mios lärare ska Vide försöka ta reda på det. Dags för OPERATION VÄN I NÖD.


Sagt om Operation vän i nöd:

Matilda, 9 år: "Allt var bra med boken. Jag känner igen mig att mamma och pappa inte alltid orkar för de varit vakna på natten med mitt syskon. En gång orkade ingen laga mat så pappa fick köpa hem mat. Om det händer på riktigt det som hände med Alex, då kan man få lite tips. Det tyckte jag var bra. Jag tror de som läser boken kommer lära sig att man kan prata med kroppen och kommunicera på olika sätt." 


Ella, 10 år: "Min syster med funktionsnedsättning har svårt att sova och är vaken mycket på natten så mamma och pappa blir trötta. När min syster behöver en massa hjälp och jag inte har något att göra då kan det bli lite jobbigt. De som borde läsa boken är de som har barn eller syskon med funktionsnedsättning och de som inte vet att man kan få assistenter. Jag har läst alla böcker om Funkisfamiljen. Den här är den bästa för den handlar om att vissa har det svårt och att man måste våga säga till om någon gör något dumt. Jag har varit med om att en klasskompis har sagt något elakt till mig och till andra kompisar. Jag känner mig arg och försvarar mina kompisar, jag brukar jaga iväg killarna när de gör något dumt."


Noel, 11 år: "Jag kände igen mig väldigt mycket, eftersom min storasyster har utvecklingsstörning. Jag tror att de som läser boken kommer lära sig att en funktionsnedsättning handlar om mycket mer än bara vissa svårigheter, till exempel att man kan bli retad. Om jag såg någon göra något dumt skulle jag direkt säga till en vuxen som kunde stoppa det."


Selma, 6 år: "Jag är den enda i min klass som har en syster i rullstol, och jag är bäst i klassen på teckenspråk. Boken var jättejättebra och spännande. Det var bra att Alex fick hjälp, och att de hade pyjamasparty och åkte båt. Jag tror att andra som läser boken kan lära sig att det finns barn som behöver assistent och hur det kan vara."


Klara, 9 år: "Boken var jättebra. Det som var dåligt var att i början tog inte Alex föräldrar hand om Alex så jättebra. Det som var bra var att Vide fick en hund för jag vill verkligen ha en liten hundvalp. Den som läser boken kommer lära sig att alla är olika."


Tuva, 9 år: "Jag tycker boken var bra för att den handlade om vänskap. Och den var bra skriven så att man förstod precis hur det kändes. Jag kände igen mig för att ibland har mamma och pappa inte tid för både mig och min syster."


Astor, 6 år: "Hela boken var bra! Jag känner igen mig i  att ha ett syskon med funktionsnedsättning som har personliga assistenter. En händelse som jag känner igen är att jag också har ramlat och slagit mig lite på förskolan. Det gjorde ont och jag blev ledsen."


Sigrid 11 år: "Jag tycker verkligen om boken. Jag vill läsa den för min klass. Den beskriver exakt hur det känns för mig. Jag tror att de som läser boken kan lära sig att man inte kan använda ord som CP som ett dåligt ord. I min klass använde de ordet CP väldigt mycket, men jag sa det till min lärare och då blev det mycket bättre."


Cecilia, 44 år, syster och arbetsterapeut på barnhabilitering: "Jag tyckte mycket om boken och kände igen en hel del. Boken ger en inblick i hur det kan vara att växa upp i en funkisfamilj och tar även upp aspekter om omgivningen, stöd från samhället med mera som är värdefullt att känna till. När jag gick i skolan och hörde någon skrika CP och sånt, eller om någon härmade eller sa något till en funkis eller någon som var annorlunda, så reagerade jag starkt. Ibland samlade jag mod till mig och sa till, och ibland sa min bästis ifrån när inte jag vågade eller orkade. Hon hade också ett syskon som var funkis. När vi gick på högstadiet var vi så less på alla dessa kommentarer från klasskompisar så vi skrev vårt specialarbete om personer med funktionsnedsättningar. Vid redovisningen bjöd vi in en tjej med funktionsnedsättning som föreläste om sitt liv. Efter den dagen var det ingen i vår klass som sa något dumt eller retade personer som var annorlunda. Sen jag blivit vuxen och börjat jobba på barnhabiliterng har jag fått göra anmälningar till socialtjänsten då man misstänkt att ett barn far illa. Ibland har barnet berättat det själv och ibland har barnet inte kunnat berätta men man har känt att något inte stämmer. Det är viktigt att barnet får komma till tals och vara så delaktig som möjligt."


Lotta Lydig, socialsekreterare Halmstad: ”Vi som arbetar inom socialtjänstens barnavård vet att barn med funktionsnedsättning är en utsatt grupp, framförallt barn som behöver stöd i sin rätt att komma till tals. Den här boken visar hur det skulle kunna gå till. I och med att den är skriven för barn kan den också komma till användning i det direkta arbetet med barn och deras föräldrar.”  


Författare: Anna Pella

Illustratör: Anna Forsmark

Förlag: Libris förlag 2020

Utgivningsdag: september 2020

ISBN: 978-91-7387-855-5














Tredje delen: Operation dödsviktigt

OPERATION DÖDSVIKTIGT är tredje delen i barnboksserien om Funkisfamiljen och är skriven för barn 6-9 år, men kan läsas även i andra åldrar med eller utan en vuxen. Böckerna om Funkisfamiljen består av Vide samt syskonen Tintin och Mio. Mio har en sällsynt diagnos och kan inte kan gå eller prata. OPERATION DÖDSVIKTIGT handlar om vad Vide ska göra för att vuxna ska förstå att de behöver prata om döden med sina barn. Vide försöker komma på ett sätt att handskas med de situationer som uppstår. Med hjälp av sin kompis Eli är det dags för OPERATION DÖDSVIKTIGT.


Sagt om Operation dödsviktigt av syskon till barn med funktionsnedsättning:


Astor, snart 6 år: "Boken var superbra! Jag gillade personerna i boken. Det var roligt när de var på apoteket! Andra som läser den kan lära sig att det kan vara ganska roligt att ha ett syskon med funktionsnedsättningar. Jag vill att min kompis ska läsa den. Min syster sitter i rullstol och kan inte prata. Hon har också varit sjuk men är ändå ofta glad."



Matilda, 8 år: "Boken var jättebra. Jag trodde att ”gå bort” betyder att man skiljer sig, jag visste inte att det betyder att man är död. Boken är bra eftersom Vide frågar olika personer om saker som är svåra att förstå. Jag tyckte det var väldigt modigt. Det som var mindre bra, var att kompisen hade en sjukdom och dog. Jag tyckte det var sorgligt, men boken hade ett bra och viktigt ämne som man inte pratar om så mycket. Jag vill att min lärare ska läsa denna bok högt för klassen så min klass får höra att personer som har en hjärnskada är känsliga och kan dö väldigt lätt om de blir sjuka. Min syster har också opererats men det gick bra."


Liv, 9 år: "Boken är bra för att man får lära sig om funkisfamiljer och att familjer kan se olika ut, och att man pratar om döden och vad som händer på en begravning.Jag lever också i en funkisfamilj och jag skulle vilja att min kompisar eller min fröken fick läsa boken, kanske i skolan. Det är flera av mina kompisar som inte känt till att funkisfamiljer kan ha det svårt och behöva mycket hjälp. Jag kände igen väldigt mycket i boken från min egen familj. Mitt syskon har lite svårare att le och skratta än Mio, men vi brukar också åka till fjällen och då måste många assistenter följa med. När vuxna använder svåra ord som jag inte förstår brukar jag också ta reda på vad det betyder genom att fråga andra."



Navid, 7 år: "Ingenting var dåligt med boken. Det var bra att inte Mio dog. Min syster var funkis men dog när hon var två år. En gång använde mina föräldrar konstiga ord när något jobbigt hade hänt. Då frågade jag min mamma och pappa vad som hänt och tröstade dom. Jag vill att boken ska finnas i skolan för att mina kompisar ska få veta mer om funkis och att vara olika. Det är bra visa att alla familjer inte lever på samma sätt och att vissa behöver mer hjälp och stöd."



Lise, 10 år: "Jag tyckte att allt i boken var bra. Det var skönt att läsa om en situation som vi nästan har upplevt, och att läsa en bok som handlar om sådant som inte är så vanligt i andra böcker. Vi har varit med om att syskon till barn vi lekt med på sjukhus har dött. Boken kan lära andra att allas liv inte alltid är lika långt. Och för ett barn som Nasim behöver det inte vara en superallvarlig sjukdom som cancer utan det räcker med lunginflammation för att det ska bli väldigt allvarligt. Jag vill att barn som inte förstår vad det innebär att ha ett speciellt syskon ska läsa den här boken. När vuxna använder konstiga ord istället för att säga som det är brukar jag fråga ”Varför använder ni så konstiga ord?”."


Ellen, 8 år: "Mio påminner om min lillebror. Jag är också lite rädd för döden och undrar varför man dör, som Vide. Boken är bra för mina föräldrar fick veta att de ska våga prata om döden och att vi barn inte behöver vara rädda för döden. Orden om döden var både bra och konstiga. Jag ville veta mer om varför de sa ”bita i gräset”, vart kommer det ifrån och varför säger man så? Jag vill att andra ska veta att det är jobbigt när någon man känner och älskar är svårt skadad. Det kan vara bra om fler tänker att man kan ta hand om en sån familj, som våra kompisar har gjort och till exempel kommit med en kasse med massa mat till oss ibland. Jag tycker att någon som jag, som har ett speciellt syskon, borde läsa boken, men också alla mina kompisar."


Klara, 9 år: "Jag tycker boken är bra för barnen säger till de vuxna att barn behöver få veta hur det är, så att de kan förstå och få veta mer om döden. Det som är dåligt är att någon dör. Jag tror att andra som läser kommer lära sig att det finns folk som har funktionsnedsättningar. Alla borde läsa den!"


Anna, mamma till Klara och Hugo: "Vi har haft väldigt viktiga och bra samtal med Klara om döden och hur livet med Hugo är så den här boken var helt fantastiskt bra tycker jag!"


Författare: Anna Pella

Illustratör: Anna Forsmark

Förlag: Libris förlag 2020

Utgivningsdag: 21 januari 2020

ISBN: 978-91-7387-828-9











Andra delen: Operation rädda sommarlovet

OPERATION RÄDDA SOMMARLOVET är andra delen i barnboksserien om Funkisfamiljen och är skriven för barn 6-9 år, men kan läsas även i yngre åldrar tillsammans med en vuxen. Böckerna om Funkisfamiljen består av Vide, 8, samt syskonen Tintin, 5 och Mio, 10 år. Mio har en sällsynt diagnos och kan inte kan gå eller prata. OPERATION RÄDDA SOMMARLOVET  handlar om vad Vide ska göra när alla planer ställs in för att Mio är sjuk och mamma och pappa är trötta och oroliga. Vide försöker komma på ett sätt att handskas med de situationer som uppstår. Med hjälp av sin farfar hittar Vide till slut en lösning.


Sagt om Operation rädda sommarlovet av syskon till barn med funktionsnedsättning:

Eliyah, 7 år: "Jag kände igen mig hela tiden. Jag sa till mamma att byta ut namnen till våra namn, det blev så kul. Jag älskar Mio, jag fantiserar om att det är min storebror. Dom pratar samma språk. Den som läser boken kommer upptäcka att ibland blir det inte som man har planerat men att det finns roliga clowner och är roligt på sjukhus. Jag har varit med om att våra planer blir inställda många gånger, men jag blir inte arg längre, bara ledsen. När min bror måste åka till sjukhuset tar vår moster oss till Cosmonova och till bibliotek och till Max för att äta hamburgare."


Matilda 7 år: "Boken var jättebra, men jag skulle vilja veta mer om Mios apparater. Jag kände igen mig i att roliga saker kan bli inställda när man har ett syskon med funktionsnedsättning. Jag fick åka till mormor och morfar när min syster fick åka till sjukhuset."


Alma 7 år: "Boken handlar om att man kan göra roliga saker fast man har syskon med olika behov och att även dom kan vara med, men att man ibland får skjuta upp planerna lite. Jag vill att mina kompisar ska läsa den."


Alfons 8 år: "Boken var jättebra och spännande. Det är bra för andra att få läsa om hur funkisfamiljer har det. Jag skulle vilja att mina vänner läste boken. Jag kände igen mig i att vi också får åka till sjukhuset ibland med min lillebror, och behöver ställa in våra planer när lillebror är sjuk. En gång när vi var på semester på Mallorca missade vi planet hem för att lillebror hamnade på sjukhus."


Klara 8 år: "Jag tyckte att boken var bra och kände igen mig lite grand. Jag tror att de som läser boken kommer förstå att det kan vara ganska jobbigt. Jag tycker att andra som har en syster eller bror med funktionsnedsättning ska läsa boken."


Moa 9 år: "Boken var rolig och spännande. Jag vill att mina BFF ska läsa den här boken. En gång skulle vi åka till ett badhus, men mitt syskon behövde åka till sjukhus, så jag blev avsläppt hos mormor och morfar."


Olivia 8 år: "Jag skulle vilja att min släkt och min klass läser boken, så de kan förstå hur det är för barn som Mio, Vide och Tintin. När min syster plötsligt skulle opereras fick jag vara hos farfar. Hon har också rullstol och ibland måste vi ändra våra planer för att hon inte kan vara ute om det är för kallt eller för varmt."


Tuva 8 år: "Boken var jättebra. Jag skulle vilja att min klass får läsa boken. Vi har också fått ställa in saker när min syster måste åka till sjukhuset. I somras fick vi åka hem från Öland tidigare och kunde inte gå på Kolmården med våra kompisar som vi hade tänkt."


Sigrid 9 år: "Jag känner verkligen igen mig i den här boken. Den är jättebra. Jag tycker att min klass ska läsa denna bok. Vi fick nyligen ställa in vår skidsemester för att min storasyster blev sjuk. Nu har vi bokat en resa till Cypern i maj i stället."


Cecilia, 43 år, arbetsterapeut som bland annat anordnar syskongrupper på barnhabilitering:

"Jag har växt upp med två systrar med svåra funktionsnedsättningar. När något jobbigt hänt var det ofta som jag höll mina tankar och funderingar inom mig, men jag bearbetade det med att jag ritade mycket, och när jag blev äldre skrev jag ner mina tankar och funderingar. Jag minns en gång när vi var på semester med husvagnen och min storasyster var på korttids. Då ringde de och sa att hon blivit sjuk och behövde åka till sjukhuset. Jag minns så väl min besvikelse då mamma och pappa berättade att vi måste åka hem, och i samma stund fick jag dåligt samvete för att jag kände så. Jag och önskar att ”Operation slutstirrat” och ”Operation rädda sommarlovet” hade funnits när jag var liten. Jag tycker att alla förskolor, skolor och habiliteringar skulle ha dessa böcker. De ger en bra inblick hur det kan vara att växa upp i en funkisfamilj, både det som är positivt och det som kan vara tufft."


Författare: Anna Pella

Illustratör: Anna Forsmark

Förlag: Libris förlag 2019

Utgivningsdag: 15 mars 2019

ISBN: 978-91-7387-811-1










Första delen: Operation slutstirrat

OPERATION SLUTSTIRRAT är första delen i barnboksserien om Funkisfamiljen och är skriven för barn 6-9 år, men kan läsas även i yngre åldrar tillsammans med en vuxen. Böckerna om Funkisfamiljen består av Vide, 8, samt syskonen Tintin, 5 och Mio, 10 år. Mio har en sällsynt diagnos och kan inte kan gå eller prata. OPERATION SLUTSTIRRAT handlar om bemötande och hur Vide ska göra med alla som stirrar på Mio. Samtidigt som det är pinsamt blir Vide väldigt arg varje gång det händer. Vide försöker komma på ett sätt att handskas med alla situationer som uppstår. Med hjälp av nya klasskompisen Sammi hittar Vide till slut en lösning.


Sagt om Operation slutstirrat av barn med egna funktionsnedsättningar och syskon:

Tuva 8 år: "Boken var jättebra! Bra att den handlade om just barn som sitter i rullstol och har funktionsnedsättningar. Det enda som var dåligt var att boken var för kort (den var så bra och spännande)."


Sigrid 9 år: "En gång sa min kompis att hon var glad att hennes syskon inte är handikappat. Då sa jag ”Men förstår du inte att jag blir ledsen när du säger så där?” Jag känner igen mig i Vides situation. Ibland får jag frågor och kommentarer och vet inte vad jag ska svara. Jag skulle vilja att min klass fick läsa boken och att vi diskuterade efteråt. Det skulle vara lättare för mig då att förklara. Jag blev glad när jag läste den. Den var skitbra!"


Elma 10 år: "Folk brukar stirra på mig men jag är van vid det. Min pappa brukar bli lite irriterad på vuxna som stirrar. Istället för att stirra och undra massa saker i huvudet så borde man fråga. Jag tyckte boken var spännande."


Molly 11 år: "Boken är väldigt bra, det mesta var bra och det känns som om det skulle kunna hända på riktigt. Man lär sig lite om vad det är och hur det är att leva med det en fysisk funktionsnedsättning. Alla borde få läsa boken."


Linnéa 12 år: "När folk har stirrat på mig ger jag dom onda ögat. Jag tycker att man i skolan ska ha den som högläsningsbok".


Miranda 12 år: "Handlingen var spännande och intressant. Jag skulle vilja att min lillebror läser boken eftersom han själv har en funktionsnedsättning."


Otto 13 år: "När jag var yngre och folk stirrade på mig i min rullstol brukade jag åka åttor runt dom, eller göra konster som att stå på bakhjulen eller så. Om någon i skolan är dum eller så brukar jag berätta det för en fröken eller för mamma och pappa när jag kommer hem. Då tar dom tag i det så att allt blir bra igen. Boken var väldigt spännande och också rolig. Den tog verkligen upp många bra frågor på ett bra sätt. ALLA borde läsa den här boken. I min familj pratar vi också jättemycket om hur vi känner eller om det är något jag är ledsen eller orolig över. Vi löser också alltid problem och låter inte något stoppa oss. Allt går ju att lösa!"


Blanka 13 år: "Det har hänt att folk retar mig för att jag är synskadad. När det händer brukar jag skrika åt de som retas och säga till någon vuxen. Jag skulle vilja att lärare läste boken."


Elina 13 år: "Jag känner igen mig i att folk stirrar mycket. Om de frågar något så riktas frågan till mina föräldrar istället för till mig.

Jag har försökt att inte bry mig om vad andra säger men ibland är det jobbigt. Jag vet inte vad jag ska göra åt det. Jag skulle vilja att mina syskon skulle läsa boken. Den skulle också vara lämplig  för mina klasskompisar och deras föräldrar."


Jonathan 14 år: "Jag kände igen mig i stirrandet, framförallt från när jag var yngre.  Jag upplevde ofta när vi reste eller var på nya platser att folk stirrade på min bror som också använder rullstol. Jag tyckte att det var jobbigt när jag var liten. Jag tyckte att boken hade väldigt många bra exempel på hur det kan vara i en funkisfamilj. Det var också bra och kreativa exempel på hur man kan få människor runtomkring att sluta stirra. Jag vill att människor ska få mer kunskap och kännedom, så att de slutar stirra och vara blyga. Det är bättre när de frågar."


Författare: Anna Pella

Illustratör: Anna Forsmark

Förlag: Libris förlag 2018

Utgivningsdag: 20 augusti 2018

ISBN: 978-91-7387-767-1


OM BÖCKERNA


Funkisfamiljen är en barnboksserie om

livets stora frågor. Första delen kom

ut hösten 2018 på Libris förlag.


Läs mer

KONTAKT/KÖP


Kontakta Anna Pella för att

få veta mer om Funkisfamiljen

samt hitta köpställen.


Läs mer

OM ANNA PELLA


Anna Pella är frilansjournalist, fotograf,

författare  och funkismamma med ett

brinnande intresse för funkisfamiljer.


Läs mer

anna@funkisfamiljen.se  +46 - (0)768 33 95 26